Tips Vindsurfingens historia |
Windsurfingens HistoriaHoyle Schweitzer var affärsman och gammal surfare och Jim Drake var glidflygsdesigner och seglare. Tillsammans ville de kombinera fördelarna med segling och surfing genom att sätta segel på en surfingbräda. 1968 hade de lyckats få patent på sin konstruktion och döpte den till "Windsurfer". Schweitzer köpte Drakes halva av patentet och började sälja den första produktionsbrädan, SK-8an. Dessa handgjorda glasfiberbrädor blev mycket dyra och snabbt började Schweitzer leta efter billigare och hållbarare material, polyethylene blev resultatet. Plasttillverkaren Dupont blev så imponerade av användingsområdet av sin nya plast att de publicerade en artikel som gjorde vindsurfingen känd över hela världen. 1973 började en fabrik i Holland tillverka brädor på licens och på fem år hade Europa blivit den största marknaden med drygt 150.000 sålda brädor. Snart tillverkades även brädor i Japan, Australien och Afrika och mellan 1979 och 1984 såldes över 1.5 miljoner vindsurfingbrädor!!! Då försäljningen ökade började man även tävla i triangelbanor. Alla använda samma utrustning vilket gjorde att det var den personliga skickligheten som avgjorde och inte materialet. Det tävlades i två klasser, Division I var flatbottnade brädor och Division II var rundbottnade brädor. Div I blev förknippat med mer nöjessegling medan Div II var för mer seriösa tävlingsseglare. Samtidigt pågick en utveckling bland Hawaiis vågor. För att kunna hoppa och styra brädan med fötterna monterades fotstroppar på brädan. De seglade på legendariska spots som Diamond Head och genom att testa och sedan snabbt bygga nya brädor i glasfiber utvecklades sporten i enorm fart. Centerborden blev mindre och flyttades bakåt för att ge bättre manöveregenskaper och snart försvann de helt på vågbrädorna. Utvecklingen fortsatte i rasande takt, på många sätt var vindsurfingen den pådrivande kraften bland segeldrivna farkoster på 80-talet. Befriade från bestämda klassregler var segelmakare och brädbyggare endast begränsade av sin egna fantasi och de fysiska grundlagarna. Många olika designer testades för att lösa problemet med att ge maximal fart och minimalt motstånd genom vatten och luft. Brädornas skrov ändrades från att vara "fyrkantiga" till en rundadare form. Botten blev platt med olika kombinationer av V, konkaver och planings-kanaler. Fenorna kunde variera från runda bollformer, trapetsfenor, fönster-fenor till flygplansvingar och måsvingar. I dag används avancerade kompositmaterial, honeycomb sandwich, kolfiber, kevlar och vakuum-laminering för att åstadkomma en så lätt och styv konstruktion som möjligt samtidigt som den måste hålla för enorma påfrestningar. Även seglen förändradess under åren. Till en början var det trekantssegel med tre latter. Dessa mjuka segel hade en tendens att få backvind i hårdare vindar. Då de var så mjuka kunde ej behålla sin aerodynamiska profil vilket i sin tur resultera i kastfall där seglaren slungades framåt. Bill Hansen, som var pilot och fysiker, insåg att genom att använda genomgående latter kunde man få ett stabilare segel som behöll sin form i ett bredare vindregister. 1984 kom en uppfinning som skulle stabilisera seglet ännu mer, 'camber inducer'. Cambern höll fast lattan mot masten och framtvingade på så viss seglet att bevara sin korrekta form. Brädsegling kom med som Olympisk disciplin vid spelen 1984 i Los Angeles. Då seglade man Windglider men till OS 1988 i Seoul hade den blivit utbytt till Lechner A-390. Efter OS i Barcelona beslutade sig IYRU för att istället välja Mistral One-Design som Olympisk Klass för 1996 års Olympiska Regatta, Svensk representant i Atlanta och Sydney var Fredrik Palm. Till Sverige importerades de första vindsurfingbrädorna 1971 av Per Fjaelstad, 50 st Windsurfer. Han visade upp sina brädor på en båtutställning -72, det var första gången som vindsurfing visades i Europa. Redan 1972 hade det bildats fyra vindsurfingklubbar i Sverige och tävlingsverksamhet kom igång redan då. Sverige har sedan vindsurfingens barndom haft seglare med i världstoppen, Johan Salen och Tomas Persson är två av våra tidiga mästare. För närvarande är Anders Bringdal den största profilen. Han har varit rankad bland de tre bästa i världen under flera år och även vunnit världscupen i courseracing. Andra svenskar som lyckats bra i världscupen är Mattias Holmberg, som under flera år varit med bland de bästa och även shapat brädor åt Mistral. Med i racetoppen finns även Christoffer Rappe och nu senast Niklas Olausson. |
Copyright ©1999 All rights reserved.
Created by Petter Sevenius