Ordet meteorologi kommer av grekiskans meteoros som betyder "i luften befintlig" och logos som betyder "lära". För att förutsäga vädret över en viss plats måste man känna till vädret i ett stort område kring platsen. Viktigt är då: temperatur, vindar, luftfuktighet och lufttryck. Genom att studera moln, siktförhållanden och ta hänsyn till årstiden kan man göra hyfsade korttidsprognoser.

Vid de flesta processer i atmosfären överförs energi från en form till en annan och solen fungerar som den viktigaste drivkällan. I tropikerna tillförs värme från solen medan det vid polerna strålar ut mer energi än vad som strålar in. För att upprätthålla balansen transporteras värme kontinuerligt från tropikerna till polerna och detta styr till stor del de storskaliga strömningsmönstren i lufthavet. Andra mekanismer som driver vädret är ex. då energi frigörs då vattenånga kondenseras till flytande vatten.

Luftmassor och Fronter
Betraktar man vädret storskaligt så finner man ofta stora områden med likartade egenskaper. Det kan vara torr och kall luft över den ryska tundran eller fuktig och varm luft över Atlanten. Luften erhåller dessa egenskaper då den stannat en längre tid över ett och samma område. Dessa luftmassor behåller sina egenskaper en längre eller kortare tid även då de transporteras till andra områden. Skandinavien ligger i gränsområdet mellan flera födelseplatser för luftmassor. Det är en av förklaringarna till det synnerligen omväxlande vädret i Sverige.

En kallmassa definieras som luft vars temperatur är kallare än den underliggande markens. De lägre skikten värms av den relativt sett varmare marken. Luften blir då lättare än den ovanför och börjar därför stiga, vilket kallas för termik. I kallmassor är vinden ofta byig och det bildas gärna vågor på sjön.

En varmmassa är luft som är varmare än sitt underlag. Marken kyler de lägre skikten av luften som därmed blir tyngre än den varmare luften ovan vilket medför att vertikala rörelser motverkas. I varmmassan är vinden ofta stadig utan kraftiga skiften. Men däremot kan den variera markant med höjden. Det är inte ovanligt med lugnt vatten och svaga vindar närmast vattenytan samtidigt som det råder betydligt kraftigare vindar 5-15 meter upp i luften.

En front är en begränsningsyta mellan två luftmassor med olika egenskaper. Begreppet "front" beskriver alltså både luftens egenskaper och ett typväder som är kopplat till det. I frontzonen sker ett temperatursprång. Frontytan lutar så att den kalla luften kilar in sig under den varma och lättare luften. Frontzoner står sällan still. Beroende på om det är varm luft som vinner terräng över kall eller tvärt om så talar man om varmfront respektive kallfront.

Eftersom varm luft är lättare än kall kommer varmmassan att glida upp över kallmassan där de möts längs en frontzon. När den varma luften stiger kyls den samtidigt av och moln bildas då vattenångan kondenseras och ibland leder det till nederbörd.

Varmfronten känner man igen på lätta cirrusmolnen som tätnar till altostratus och andra lägre och kompaktare moln. Nederbörden kommer långt efter att de första, höga, molnen passerat och normalt börjar det med guggregn som övergår i regn. Vid en kallfront tränger sig kall luft fram genom att kilformigt glida in under den varma luften. Det här medför att kallfronten beter sig helt annorlunda än varmfronten. Frontzonen lutar "bakåt" och lutningen är också brantare vilket medför att vädret blir intensivare och mer dramatiskt. Dessutom får man mindre förvarning eftersom nederbörden och frontmolnen dyker upp i stort sett samtidigt.

Del 2: Lufttryck och vindar